Jag har en känsla av att min farmor lade ner sitt överflöd av kärlek på en liten Anders, som kompensation för den kärlek hon inte mäktat med att ge sin egen Gunnar i samma ålder. Det var inte lätt att vara ensamstående mor på 30-talet, 1936 då bilden på Gunnar utanför Katarina södra är tagen.
Kanske var det på hans födelsedag, som var just idag. Min farmor var tålmodig och en underbar farmor, och det är väl först nu jag förstår att hon hade sina knep för att orka med en liten sonson som inte alltid satt stilla i ett hörn och bläddrade i böcker. Hon satte mig längst fram på fyrans spårvagn som gick från Gotlandsgatan, intill den plats där bilden är tagen, till radiohuset på Östermalm och sedan tillbaka. Spårvagnsföraren fick en skarp tillsägelse att hålla ett öga på mig, men det behövdes inte; jag var i himmelriket.
Det kunde bli både tre och fyra resor innan jag fått nog. Varje gång avvinkad av farmor.
Den nya bilden är tagen 2011.
