Titta här kommer farmor i full fart, men vem är det hon har vid sin sida där till höger på bilden? Ett dolt minne fladdrar förbi, jag kan väl ha varit 6 år kanske. Vid ett litet runt bord sitter farmor och intill henne en väninna. Det kan ha varit kvinnan på bilden, eftersom något inom mig plockar fram just det minnet.
De båda damerna runt bordet dricker kaffe ur farmors egenmålade finkoppar, och intill kopparna står små glas med något lila i. Det luktar sött, men jag får inte smaka. För mig är det den hemmagjorda jordgubbssaften som gäller och vill jag ha mer saft, eller sylt med för den delen, så får jag ta nycklarna som hänger i lilla köket, bredvid den gamla svarta ficklampan, och traska ner i källaren. Där står flaskor och burkar på rad.
”Allt mitt är ditt”, sa farmor. Förutom då det lilla glaset med något lila i.
Damerna på bilden går målmedvetet över gatan, sneglar lite på den mötande sjömannen och fortsätter mot medborgarplatsen. De är bästa väninnor. Hon till vänster är min farmor Judit.
