“Titta, det är Gunnar på bilden,” sa damen i receptionen på Millesgården när jag visade den gamla svartvita bilden från 1960 för att hon skulle tipsa om var den kunde vara tagen. Nej, Gunnar var min pappa, det där är jag, svarade jag och damen såg förvånad ut.
“Men det är så likt”, sa hon. “Vad är det för man i bakgrunden då?”
“Det är min morfar ,Karl”, svarade jag och damen hajade till, på riktigt. Jag lämnade henne antagligen lite förvirrad för hon hade tyckt sig se någon Gunnar som suttit i knät på Carl Milles, och nu försökte hon få ihop släktbilden med mig instoppad som ättling någonstans.
Men jag är inte med i hennes släktpussel, mitt pussel ser helt annorlunda ut även om det finns både Karl och Gunnarbitar i det. Den nya bilden togs 2011.
