Min bror, som har färdtjänst för att han inte alltid har det så lätt i vardagen, brukar äta ute sista fredagen i månaden. Det är hans guldkant på tillvaron.
Han tjänar ändå 760 kronor i månaden på sina 19 dagars arbete på Tunapack. Drar man av de 665 som han betalar på samma ställe för lunchen, så blir det ett överskott på 95 kronor i månaden, som han alltså festar upp på sin gyllene fredag. Det brukar bli en pizza och en läsk, någonstans längs SL:s linjenät.
Ibland hamnar han lite för mycket vid sidan om, och då ber han någon på restaurangen att beställa en taxi åt honom. Med färdtjänstkortet runt halsen kommer han då ända hem.
Den sista fredagen i oktober var en sådan dag, men tyvärr fungerade det dåligt denna gång. Min bror tvingades lösa ut sig med 439 kronor när han kom fram. Chauffören var oresonlig. Kanske tyckte han sig ha någon regel eller paragraf att luta sig mot, eller så såg han en möjlighet att sno åt sig en större summa för egen del, när nu kunden såg lite lättlurad ut, eller så hade han bara en vanlig grinig dag, där bakom ratten.
Hursomhelst, taxichaufför, nu har du snott min bror på resultatet av 4,5 månaders arbete. I april 2015 har han åter 95 kronor att festa på i slutet av månaden.
Hoppas pengarna sitter bra i din plånbok.
Pucko.
Uppdatering:
Enligt ett samtal med en presskontakt på Taxi Kurir, beställdes det en vanlig taxi till min bror och inte en färdtjänsttaxi. Presskontakten sa också att sådant här händer ibland och att det då brukar lösa sig med pengar via färdtjänsten.
Ja det är ju klart att Taxi Kurir inte vill kännas vid att de eller deras chaufför gjort något fel. Det är ju ingen bra PR för dem direkt.
Ur min brors synvinkel så kommer det en beställd taxi till honom, som det brukar, han går in, som han brukar med färdtjänstkort hängande om halsen, och åker hem som vanligt.
För honom är det en svart taxi som det står taxikurir på. Om den är vanlig eller ovanlig funderar han knappast över. Han kan bara lita på att människan som sitter bakom ratten gör sitt jobb på rätt sätt.
Det udda i detta fall är att chauffören inte vill ta färdtjänstkortet utan kräver pengar för resan. Det var bara för min bror att betala, med hjälp av personal på plats.
Sen kan ju Taxikurir skylla ifrån sig och säga att färdtjänsten löser frågan sedan, och att det är ett missförstånd från beställarens sida.
Missförståndet ligger i mina ögon inte på beställaren, min brors, sida utan snarare hos Taxi Kurir. Så i slutänden blir det den svaga människan som är förloraren, min bror i detta fall.
