Men bara på den egna gården, och skulle man till en annan del av stan var det inte alltid man gick säker. I hörnet av Gotlandsgatan/Brännerigatan kunde man dock leka säkert, där fanns inget annat gäng som jagade eller någon portvakts argusögon, utan bara några sandlådor som fick föreställa gömställe, prärievagnar, polisbilar, fotbollsmål, herre på täppan eller vad man nu hade för preferenser för stunden.
På sent femtiotal var det min tur att leka där, utanför bryggartäppan, eftersom det fortfarande fanns en arg portvakt Pettersson, eller var det Johansson, som jagade oss när vi klättrade omkring på gårdarna. Han hade dessutom varit med som brottare i Olympiaden så han var certifierat farlig.
Så gick åren, besöken förbi lekhörnet var ytterst sporadiska tills för något år sedan, då det helt plötsligt åter fanns en sandlåda på platsen, men nu innanför staketet och speciellt ditforslad för att barn ska leka i den.
Bryggartäppan har blivit en ny alldeles annorlunda lekpark på Södermalm. I parken har skapats en miljö som ska påminna om hur det såg ut på Södermalm under senare hälften av 1800-talet.
Jag tror det är alla generationers Lek-Ande som inspirerat till den nya lekplatsen.
