Kiva hade en underbar idé. Genom att förmedla microlån till behövande småföretagare i tredje världen fick de mig att känna att mina pengar verkligen gjorde nytta.
Så togs ett beslut att man även skulle börja låna ut pengar till företagare i USA. Plötsligt blev microlånen till makrolån. I USA. Videokameror till bröllopsfotografer, pengar till en arkitekt, barnpassning och tillbehör för sällskapsdjur. Det känns långt från de 25 dollar som kvinnan i Afrika behöver för att köpa papper så hon kan tillverka kuvert och få pengar till mat till sina barn.
Snittet på ett Kivalån var 420 dollar över 13 månader. USA-lånen snittar på 6200 dollar över 30 månader. Så för varje USA-lån kunde man lånat ut till 34 andra under samma tidsrymd. Även om bara 1 procent av lånen går till USA, så tar de upp 34 procent av pengarna i det långa loppet.
Kiva ska nu utvärdera verksamheten i USA, säger man. Det gör man genom att se om det kommer in mer pengar till verksamheten, eller mindre. Hur ska jag kunna påverka det? Ta ut mina pengar tillfälligt?( Det känns tråkigt). Inte skänka pengar till “behövande” i USA ?(Det är inte svårt) Ligga lågt en månad?( Men det finns ju fortfarande ett behov utanför USA). Diskussionen går hög. Jag kanske prövar på MYC4 under tiden medan jag funderar.