När man stod däruppe 1954, högst upp på klätterställningen, hade man en bra utsikt. Det var lite pirrigt att klättra dit upp, så pass pirrigt att när man väl nått högst upp gällde det att ropa åt alla att titta och gärna applådera. Men det var det nog bara min farmor som gjorde.
Däremot fick man självklart kompisarnas godkännande när man kom ner igen. Det var lite tufft att gå ända upp.
