Lugnande utsikt i väntan på kontakt.
Jag tänkte att det var dags att följa upp mitt klagomål igår över hur dåligt det fungerar på apoteken numera, så jag mailade till apoteket och idag fick jag ett svar.
Ett mail
Hej,
Som mest kan man hämta ut medicin för tre månaders förbrukning om det ingår i högkostnadsskyddet. Man behöver titta på ditt recept för att titta på hur det ser ut eftersom det står så många dagar på ditt recept. Detta är tyvärr inget vi kan göra via e-post.
Istället är du välkommen att ringa oss på telefon 0771-450 450.
Vi har öppet vardagar 8:00 – 19:00.
För att kunna lämna besked dina recept, måste du vara identifierad med personnummer och din personliga kod när du ringer till oss. Den personliga koden får du på lokalt apotek inom Apoteket AB eller skapar via hemsidan om du har e-legitimation.
Ett tips till dig när det gäller att du får gå två gånger till apoteket för att det inte finns på lager.
Har du en e-legitimation så kan du logga in på apoteket.se och där beställa din medicin. Kanske detta kan vara något för dig?
Med vänliga hälsningar , Marie Nilsson, Apoteket AB Kundservice
Förberedelser
Medveten om detta gjorde jag allt och lite till för att förbereda mig.
Jag gick in på apoteket.se med e-legitimation ( som i vanlig ordning precis kräver en ny drivrutin ) och uppdaterade min personliga kod.
Jag kopplade in telefonen med handsfree.
Jag ringde det nummer man ska: 0771-450 450
Jag lyssnade JÄVLIGT noga på alternativen så att jag inte skulle trycka fel val och hamna bland frågor om öppettider eller ApoPlus eller liknande. Det blev att sitta kvar och vänta.
Under tiden fick jag veta att man gärna ville höra hur jag uppfattat samtalet och den hjälp jag fått, efter samtalet var över.
“Väntetiden är FYRA minuter.”
Så kopplas jag fram och framför mitt ärende, men får ett rätt så uppnäst svar i mitt tycke.
“Det är staten som bestämt reglerna.”
– OK- men ni följer dem inte i så fall.
“Det tror jag nog vi gör.”
– Ja men medicinen ska räcka tre månader och det gör den inte.
“Det får du tala med din läkare om.”
– Ja, men nu ringer jag dig eftersom jag fått ett mail från er där det står att jag ska göra det.
“Jag får koppla dig vidare till en farmaceut.”
Tack.
“Tack.”
“Du står nu i kö, väntetiden är FYRA minuter.”
Så kopplas jag fram och framför mitt ärende.
“Är det något som du tror att vi kan ordna?”
– Ja, det är jag övertygad om att ni både kan och ska.
“Jaha, vad har du för personnummer.”
Jag ger det.
“Och någon kod har du förstås inte?”
Jo det har jag, sju siffror, och de ger jag.
Nu blev han lite mer intresserad:
“Oj det brukar man inte ha. Nu ska jag se här…”
“Jaha, det är felregistrerat i samband med expedition ser jag här. Nu ändrar jag det. Nytt datum blir då i december. Var det något mer?”
– Nej, tack för det.
“Tack.”
Så lade vi på.
Något uppföljande kontrollsamtal blev det aldrig, där jag kunde ge betyg på bemötandet i telefon. Och kanske är det säkrast för Apoteket, om man vill undvika kritik. Men det går ju bra att skriva om hur det går till också.
Och bilden har väl inte ändrat sig nämnvärt.
Kontakten med apoteket baserar sig på en djup misstro mot kunderna. DJUP misstro.
