Det är 1931. Här står min farmor Judit mitt bland sina elever i kyrkskolan i Konga, klasserna 5,6 och 7. Hon ser inte så glad ut, och det kan man förstå. Judit bor en trappa upp i skolan, och hon har en liten pojke som snart är fem år gammal, men som inte får bo med henne. Han får istället bo hos en fosterfamilj.
Prästen i Konga kyrka på den tiden, Gustaf Fredlund, ansåg det vara skamligt eftersom min farmor var ogift. Historien förtäljer till och med att han körde henne på porten till slut.
Grabben på den nytagna bilden härnedan är Judits sonsons son, och han gillar inte att Judit blev illa behandlad av prästen ifråga.
