Om min farmor var en Skansenfarmor, så var min morfar en Millesgårdenmorfar. 1960 var jag där med honom och år 2011 var jag där igen.
Statyn som vi beundrade då finns kvar på samma plats idag, men det verkar som om skulpturerna på bordet bakom är utbytta.
Farmor var godis och tuggummi, morfar var … jag vet inte, kanske glass och ät upp maten? Man skulle kunna sammanfatta det som att för en åttaåring var farmor en kul tur, morfar var kultur.
Skulle jag möta dem idag skulle det kanske visa sig att det egentligen var tvärtom, eller kanske lika mycket både och.