Nu berättar tidningarna åter om stölder inom hemtjänsten. Här har vi att göra med den värsta sortens skurkar, de som utnyttjar de svagaste. I Fantomen kallas de för vråkar.
Lågt stående varelser som förtjänar det onda märket på båda sidorna av hakan.
Jag kan berätta hur det kan gå till, ett exempel från hemtjänsten i Märsta.
Min mamma älskade dem. Några blev hennes vänner, en utökad familjekrets. En i hemtjänsten var en vråk.
Vråken bytte ut 19 hundralappar i en låda till 19 tjugolappar. Vråken tog 12 femhundralappar ( 6000 kronor) och lämnade 6. Allt för att förvirra. “Var det verkligen 6000 kronor du hade mamma, var det inte bara 6 femhundralappar?”
Men vi hade koll, Märstavråken. Vi vet vem du är. Vi såg när vråken smög in och fick sitt onda märke. Och att du går fri ska du tacka mammas öppna sinne för. Du tog det lilla hon hade, men hon lät det passera och fyllde istället aldrig på penninglådan mer. För det du gjorde får du gå genom resten av livet med det onda märket på din haka.
Det kan du aldrig tvätta bort. Det lyser som en eld i mörkret. Jag ser det.
