Första gången jag var på Place de Tertre var 1964, som tolvåring. Jag flög hem från pappa i Etiopien till Sverige, med ett stopp i Paris där jag hade bokat ett hotell i några dagar. Pappa tyckte det var ok, jag hade ju gått i fransk skola och skulle bo på hotel Stockholm. Kändes tryggt. Mamma tyckte inte det var en bra idé, minst sagt. Så när jag landade i Paris stod där en flygvärdinna och väntade på mig, en bekant till pappa, som han fått tag på i sista minuten. Det blev ingen hotellvistelse för mig, jag fick bo hos henne några dagar, sedan hos hennes syster och de sista två nätterna hos en granne till dem.
Som 15-åring åkte jag till Paris igen, denna gång med gänget som läst franska i nian. Det var då jag ställde mig på Place de Tertre i mina färggranna byxor och försökte se så nonchalant och världsvan ut som jag kunde. Året var 1967 och 2014 fanns samma hus kvar i bakgrunden.
Som 15-åring åkte jag till Paris igen, denna gång med gänget som läst franska i nian. Det var då jag ställde mig på Place de Tertre i mina färggranna byxor och försökte se så nonchalant och världsvan ut som jag kunde. Året var 1967 och 2014 fanns samma hus kvar i bakgrunden.
