Det är nog det här med att kunna sitta relativt stilla men ändå bli förflyttad som är den stora lockelsen. Sedan kan det vara en sopsäck i vinterbackarna, en våg utanför Santa Barbara eller en plastbil i Vaxmora. Det är känslan man är ute efter. Känslan att kunna nå längre och snabbare än naturen tänkt från början. Och hur långt du än kommer så börjar resan där, på plastbilen med fötterna i marken och blicken mot framtiden. Bilden på den här lille killens började resa är från 1983.
